Norden - en global vinner region?
Text: Sara Rydh

- Norden som global vinnarregion! Dessa ord kunde man klart och tydligt läsa när vi anlände till rummet där Per Ritzler skulle hålla sitt föredrag. Dessa ord kan ju säkert te sig pampiga och litet kaxiga, men man kan ju inte undgå att erkänna att man som nordbo kände ett litet stolt hjärtslag. Om detta nu var sant vill säga!

Eftersom det är föreningen Norden som håller i denna resa så skulle naturligtvis Pers föredrag handla om Nordens gemenskap och vad som binder oss samman. Detta kan man ju fråga sig. Är vi bästa vänner som håller varandra om axlarna och stöttar genom vått och torrt eller är vi snarare konkurrenter som tävlar och jämför oss med varandra? Att vi har bilder av varandra är helt klart då vi fick se bilder av fyra tecknade komiska gubbar. Dansken hade en öl i hand, norrmannen var ute på vandring och svensken..ja, han hade naturligtvis en resväska i hand och såg allmänt snobbig ut.

Så, vad är det då egentligen som vi nordbor har gemensamt, förutom våra liknande språk då? Jag tänkte först och främst på historien. Se där kommer nordborna, de vilda bärsärkarna, med mjöd i skägg springande….men, nja, riktigt så vilt var det inte. Men vad är det då? Någonting måste det ju vara. Per menar helt enkelt på att det egentligen finns några saker som förenar oss nordbor och som binder vår identitet och hur omvärlden ser på oss och våra länder.

Ett exempel är vår samhällsform. Vi är välfärdsstater, vi kan alltså äta oss mätta och leva tryggt. Detta innebär att vi kan ägna dagarna åt andra sysslor, såsom att klaga över fläckar på tröjorna och det regniga, hemska nordiska klimatet. Vi har en stor offentlig sektor, men bakgrunden av detta är höga skatter och se där, där har vi ännu ett populärt nordiskt samtalsämne. För det är ju så man säger, vi människor i Norden klagar gärna istället för att prata om det som är bra. Vi kan yttra våra åsikter utan att bli nerskjutna, vi har varje dag mat på bordet och alla människor har rätt till en utbildning som andra barn bara kan drömma och längta efter. Ändå, trots allt detta, är vi inte nöjda! Eller, är vi det? Egentligen? Kanske är detta bara en skenbild?

Det var nämligen detta som förvånade mig. Jag har alltid haft för mig att vi nordbor är olyckligare än andra. Vi stressar runt och finner ingen mening i tillvaron, det vet ju alla. Självmorsstatistiken är så hög, detta vet ju också alla. Men faktum är att det vi alla tog för givet verkar vara helt tvärtom. Egentligen är vi ganska nöjda med tillvaron. Väldigt nöjda! Så pass nöjda att vi till och med, läs och häpna, hamnar på topp i undersökningar.

Men i ärlighetens namn; ligger det inte i den nordiska andan att vi hela tiden skall spela missnöjda. Något måste vi väl ändå också ha att prata om vid kafferasten? Vi vill heller inte verka för framfusiga och skrytsamma, särskilt inte då vi egentligen vet att vi är en förebild för många länder och att det faktiskt går väldigt bra för oss. Vårt motto är ju egentligen "det kan alltid bli bättre". Och det kan det, men Norden anses som sagt som ett föredöme för många länder. Kanske även en vinnaregion, vare sig vi själva är medvetna om det eller inte.