Korrebrevet:
Bland vodka och cigaretter - resereportage från de ungas St. Petersburg
Mördade journalister och nästintill fri tillgång till alkohol för unga. Många fördomar finns om Ryssland, men efter en kort vistelse i landet känns det inte längre som fördomar. Trots att ungdomar är öppna finns det en hel del saker de inte gärna pratar med utlänningar om.

Av: Kajsa Århäll

Olga (17) frågar om jag vill beställa en öl och ser lite förvånad ut när jag säger att jag inte vill ha något alls. Från vänster Olga, Sacha och Vladja.

I klassrummet har eleverna skjutit bänkarna åt sidan för att göra plats åt en ring av stolar i mitten. På katedern ligger vita kritor till svarta tavlan, som inte alls är svart utan grön. Skåpen med böcker är slitna, men allt är rent och prydligt. Jag tittar på raden av ansikten och försöker bestämma mig för om de verkligen vill ha oss här eller om de bara tycker det är jobbigt att berätta om sig själva på knackig engelska. Det dröjer inte länge förrän jag får svar. Efter en kort presentation kommer fyra ryska tjejer fram till mig och två av mina vänner. De ber oss säga våra namn igen och upprepar sina: Olga, Olga, Sacha och Vladja.

Redan på vägen till klasrummen där vi ska prata i mindre grupper är de fulla av frågor. En av de första de ställer är om vi har några "emos" (musik - och klädstil, med emotionell punkrock, svartröda kläder och kajal) i Sverige och när vi säger ja får vi genast svaret: - Oh, we hate emos!
Däremot gillar de vad de kallar "alternative music", det vill säga rock och punk. Så fort vi kommer in i klassrummet får jag en snäcka i örat och en av dem spelar en rysk låt på sin mp3. När jag säger att jag gillar den ber de genast om papper och penna och skriver ner sajter där man kan lyssna på rysk musik .
Att tillhöra en viss grupp av människor och ha en egen identitet är viktigt, det märks på en gång. Tjejerna berättar att alla ungdomar de känner har sin egen musiksmak och kallar sig själva för alternativare, punkare, poppare och så vidare.

Lätt få tag i alkohol
Att dricka, röka och ta droger är vanligt i Ryssland och ungdomar ha inte några större problem med att få tag i det. - Egentligen får du inte köpa om du är under 18 år, men säger du att du är 18 så är det ingen som bryr sig, berättar 17-åriga Olga. De är mycket intresserade och vill gärna veta mer om oss, våra skolor och våra fritidintressen och berättar i gengäld om hur deras liv är. Eftersom det är deras sista år på skolan, som är ett mellanting av högstadium och gymnasium, har de mycket att göra. Passerar de sin examen med bra resultat kan de gå vidare till universitetet. Blir resultaten dåliga måste de betala för vidare utbildning, som är nödvändig för att få jobb. För många av de killar som inte studerar gratis utgör lumpen ett alternativ. Vi frågar om inte tjejer också gör lumpen, men de skakar bestämt på huvudena och förklarar att tjejer bara åker till armén som kockar. - The army here is like hell.

Guidad tur
Då vi berättar att vi inte har något planerat för resten av eftermiddagen får vi följa med dem ut på stan. Sammanlagt är vi nio stycken, fyra ryskor och fem tjejer från Sverige och Norge. Det är inga som helst problem att kommunicera med dem, de pratar bra engelska och är öppna och frispråkiga - åtminstone när det gäller vissa saker. Ingen vill riktigt svara på varför det är så många militärer på gatorna. En av dem nämner demonstrationerna som varit och säger sedan något vi inte uppfattar. Direkt efter håller hennes kompisar henne för munnen och ber oss att inte lyssna på vad hon säger, eftersom "she's just being stupid". Jag förstår att folk inte pratar öppet om sånt och undviker at ställa fler liknande frågor. Strax därefter halar Vladja fram ett cigarettpaket ur sin handväska. Hon frågar om jag röker och jag skakar på huvudet. Hon tänder en cigarett och säger att hon rökt sen hon var femton och att det är en dålig ovana som hon inte kan sluta med. Sedan bjuder hon sina vänner. Under de timmar vi tillbringar tillsammans med dem röker de tre, fyra cigaretter var.

Vanligt med ficktjuvar
De två Olgorna säger att de ska ta oss tills in favoritbar. Jag undrar tyst vad de menar med "bar", klockan är bara fyra, fem och de är sexton, sjutton år. Vi tar tunnelbanan dit, tjejerna köper biljetter eftersom kassörskan bara pratar ryska. De är utmärkta guider. Jag lär mig snabbt det viktigaste för att klara sig bra i St. Petersburgs tunnelbana; håll i dina vänner och din handväska. - Come on girls, let's go! We have to stay together. Sacha tar min hand och sätter den på rulltrappans handtag. Hon säger åt mig att ställa mig på höger sida, så att de som har bråttom kan springa förbi till vänster. Vi går ut från tunnelbanestationen och fortsätter mot baren som ligger i närheten. Till slut kan vi sjunka ner i två soffor och pusta ut. En servitris kommer med en meny och jag förstår att det här nog faktiskt är en riktigt bar. Olga frågar om jag vill beställa en öl och ser lite förvånad ut när jag säger att jag inte vill ha något alls. Själva delar de på ett glas eftersom det blir billigare. Sacha berättar att de fick mer pengar av sina föräldrar när de var yngre. Nu när de gör av så mycket på öl och cigaretter, får de betala mer själva.

Artigt att inte le
Innan det är dags för oss att återvända till hotellet hinner vi med att stanna i några butiker. I en skoaffär hittar jag en billig kopia av Converse's klassiska All Star, Rassi Star. Jag frågar Olga om jag kan få prova en storlek större och hon går genast iväg för att ordna det. Snart kommer expediten. Hon säter sig ner på huk och snörar och knyter mina skor. - Spatsiba, säger jag, men mitt leende blir inte besvarat. Vi har alla förstått att kypare och expediter i Ryssland bör sköta sitt jobb och inte flörta med kunderna.

Efter några timmar på stan är det dags att gå hem med våra påsar i händerna. Sacha och Olga följer oss tillbaka till hotellet, de två andra är tvungna att åka hem. Vi lovar att skicka korten vi tog i baren till deras e-mail och får varsin kram och kindpuss. Imorgon väntar skola för dem och för oss en lång busstur. Trots det är jag glad att jag bor i Sverige, utan cigaretter men med friheten att säga att jag tycker Reinfeldt är ett riktigt nöt, om jag vill.